Bara början...

Det är januari.. Är hos mina föräldrar i Stockholm och hälsar på och fixar lite ärenden i 2 dagar.. Imorgon åker jag hem till Alunda igen.. Alltid när jag är här så är det väldigt mycket funderingar som jag får upp i huvudet... Det här kan låta lite konstigt men, det är väl mitt sett att ladda batterierna. Det är lite svåra tider just nu, man har lite dåligt med jobb och så har man andra saker som händer runt omkring en.

Jag satt och tänkte, jag fyller 23 år i år.. Åren börjar klättra uppåt, snart är man där, 30 bast. Inte för att jag har nån kris redan nu eller så haha men... Då börjar man tänka vilka drömmar man har i livet. Största drömmarna/förhoppningarna är att familjen mår bra, vi mår bra, att man har ett fint jobb och att man kan göra saker tillsammans osv. Men sen kommer drömmen om egen familj också. Flera utav mina skolkamrater har små knoddar, det gör väl att man själv längtar lite efter att hålla sin egen son eller dotter för första gången... Ja, vi är fortfarande unga, ja, vi har livet framför oss, men det kan hända så himla mycket som kan göra att man inte kommer att uppleva den drömmen. Man vill ju få barn medans man är i ganska så ung ålder.. ( Mina tankar ). Sen är det ju upp till en själv när man väl vill skaffa barn, vi är vuxna liksom. Sen vet jag att när saker och ting händer och kommer fram, så vet jag att folk blir chockade i början, men troligtvis så blir dom glada. Det är min önskan iallafall.

Man har faktiskt lyxen att designa sitt eget liv. Man ska inte leva efter vad andra tycker, utan vad man själv känner, är man redo för barn eller inte? Hörde en gammal dam idag prata med en annan dam om just unga föräldrar. Att man klarar inte av det och det leder till mycket negativt, relationsmässigt och ekonomiskt. Jag höll på faktiskt säga nåt dumt men jag hejda mig. Det är ju deras principer. Nu är nu. Är man smart och stark som person klarar man av allt. Sedan får man justera saker och ting i sitt liv. Göra sig av med grejer, eller vad som helst.

Det är lite så jag känner nu. Jag är jävligt smart, jag är JÄVLIGT stark med tanke på hur saker och ting har varit och kommer att vara en tid framöver. Jag ger inte upp så lätt. Jag SKA inte ge upp. Jag ska slåss för att alla runtomkring mig ska ha det bra. Inte minst jag själv och min käraste. Ja, jag kan få världens knäpp ibland, jag kan vara grinig och sur och sedan bara smälla av. Men jag tror det är mitt sett att tackla allt.

Åren går fort. Tänker man efter så känns det nu att, 2010? Vadå, har det redan varit 2010?

Men i år, ska det bli ett jävligt bra år. Spännande år, med stora förändringar. Ännu en gång, fan vad det ska blir jävligt bra...

Ja det var väl allt för ikväll. Kommer nog flera tankar upp snart men, får skriva nån annan gång.

Tack för att du läst.. Och till min älskade fästman.. Jag älskar dig så himla mycket. Utan dig vore jag en väldigt sluten person tror jag. Du får mig att tänka klart, du får mig att må bra och känna lycklig även vid tillfällen då jag mår som sämst. Jag ska aldrig släppa dig för du är mitt liv, min framtid. Pappa till framtida "snorkopparna" som du brukar säga =)  Nästa månad firar vi 2 år. 2ÅR!!! Pussar och kramar till dig...

Och ni andra, ni vet vilka ni är, mina kära och nära.. Ni betyder mycket för mig...

Kramar!!!!!!!!!!

Nu ska jag gå till vardagsrummet och kolla på ishockey.. Blir tvungen eftersom morsan kollar på det =D hahah

Godnatt!!!