Fint väder idag. Hoppas att det inte snöar som igår på eftermiddan, man såg varken framåt eller bakåt när man var ute med hunden. Som tur var så smälte det bort lika fort som det kom ner.

Idag är jag hemma på hemmaplan, Mysslinge. Funderar på vad man ska göra för nytta. Nåt som inte förstör ryggen ännu mer, men kanske städa lite och kanske baka bröd eller nåt.

I april om snön har smält bort så ska vi börja göra iordning trädgårdsland på vår tomt. Ska bli lite kul faktiskt! Vi funderar på att sätta potatis, morötter, rödbetor och kanske nåt annat kul. Har aldrig odlat några grönsaker, har man nångång försökt så har det gått åt skogen. Men kanske lättare nu när man bor på landet, eller?

Såg nyss videon på " Casey Heynes " på Aftonbladet, en ung grabb som blir mobbad på grund av att han är tjock, men som sen ledsnar på att bli hackad på tar mobbaren upp i luften och slänger han på marken med en jäkla fart! Rätt åt han, alltså mobbaren. Vad barn och unga verkar inte förstå är att oavsett hur en person ser ut ska man inte mobba eller håna bara för att man kanske är tjock, smal, olika hudfärger. Alla är lika värda.

Självklart har man blivit mobbad för hur man ser ut, och ja det ger dåligt självförtroende. Dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. Till slut kommer man till en punkt och fattar att, varför bry sig, mobbaren måste vara intresserad av en om den ger så mycket uppmärksamhet liksom. Jag har alltid varit en större person, blivit retad, det har satt sina spår, man har gråtit många gånger, man har sjukanmält sig till skolan för att man varit rädd för att bli påhoppad. Så ska det inte vara. Under flera år i tonåren hade man dåligt självförtroende. Man hade sina nära kompisar, men ändå var man ensam. Man vågade inte prata om sånt här med kompisarna för man trodde att dom skulle reta och skratta åt en för det. Jag har alltid haft dåligt självförtroende, men sedan jag träffade min älskade fästman, har jag byggt upp mitt självförtroende till 99%. Och det har jag honom att tacka för. Man behöver inte vara pinnsmal och sminka sig med 10kg smink för att vara vacker.

När jag fick mitt allra första jobb på en konferensgård i Stockholm, var jag väldigt blyg och tystlåten. Men ju mer jag kom in i gänget desto mer växte mitt självförtroende till 50% och jag var mer och mer nöjd med mig själv.
Sen kom "J" i mitt liv. Det bästa som hänt. En person som lärt mig att man kan vara sig själv och ändå vara den vackraste. Det är inte utsidan som räknas, det är vad du har på insidan...