Ja, det gick inte som man tänkt sig då. Ryggen har pajjat totalt. Kan inte ens bära två mjölkpaketer. Jävla  skit.
(Ursäkta orden). Då kan jag med sorg i hjärtat säga att min karriär inom restaurangkök är nog över. Iallafall i några år. Vad jag ska göra nu är att ta Taxikort. Gillar att köra bil, möta nya människor, är en glad person för övrigt, alltid snäll mot andra, ja då är det yrket nog bra för mig. Men det återstår att se...
Men iallafall så har jag hängt kockrocken i garderoben, troligen för all framtid om inte min rygg fixas. Synd. Jag gillade att jobba i bra kök...

Livet är en ständig kamp. Tar man ett steg framåt, går man tre steg bakåt. Men har man lärt sig leva så, så är det en helt normal vardag för en människa som jag. Jag lär mig acceptera efter en tid, men inte vissa saker... Vissa saker går bara inte acceptera. Behandla dina medmänniskor som du själv vill bli behandlad, hur enkelt som helst. Men ändå inte.

Man är glad att man inte är uppvuxen med en silversked i käften, för man lär sig uppskatta pengar och nya saker lite mer. Man lär sig hantera pengar. Man lär sig hushålla. Har man pengar som Von Anka, och plötsligt händer det nåt som gör att man inte har, ja då är det nog en tuff nöt att knäcka för överlevnad. Man ska vara glad över att man mår bra, man har sina nära och kära och vänner som stöttar och förstår.


Ja, hörrni, det är vår. Går mot varmare tider, så skönt! Slippa på morgonen frysa om häcken när man sätter sig i bilen. Visserligen gör man det men inte lika illa som när det var -30!!!


Nee, nu ska jag nog ta och försöka sova så gott som det går. Godnatt världen!!!!