Varför ska det alltid bli såhär. Bara jag säger vad jag tycker så känns det som jag säger fel. Jag må kanske ha fel once in a while men jag måste ju säga vad jag tycker och tänker, eller???

Man försöker och försöker. Man försöker göra det bästa av situationen när jag är arbetslös och går hemma om dagarna. Är så less bara så det är inte sant.  Från och med nu ska jag SKITA i att göra nånting i hushållet. Det är bara rent en dag sen är det samma jävla kaos igen. Jag orkar bara inte. Jag orkar inte plocka skräp efter andra. Svårt att lära ut att slänga skräp i papperskorg. Men det dummaste är att jag gör det ändå, så slipper jag sura miner och tunga suckar för det är ju ¨så himla jobbigt att gå till papperskorgen.

Ska bli så skönt att slippa hemtrakterna i 9 dagar. Slippa städa, passa upp andra helt enkelt. Det är jag fan värd. Alla andra har semester, men fatta, det har inte jag för gissa vad, jo jag är arbetslös. Så folk får jättegärna skryta om sina jävla semester o skit men gör inte det framför mig bara.

Verkar vara irriterad idag jag. Finns anledning. Jag sov inge bra inatt, tillslut vågade jag inte sova för mardrömmarna blev bara värre och värre. Sen har jag städat som en galning hela dagen så att gubben skulle slippa hjälpa. Han har ju trots allt jobbat hela dagen. Det har inte jag. Jag har bara varit hemma. Jaja. På med glada minen, bäst att fortsätta det jag gjort hittills. Göra allt åt alla andra och skita i att säga vad jag tycker och tänker. Verkar vara förbjudet. Inte då. Men, så kan det vara.